om att inte minnas.
Jag såg en film för ett tag sedan, minns inte vad den hette.
I filmen berättar hon för en kompis att hon inte minns något från det att hon var liten,
om ingen berättade för henne om tex, minnen eller visade henne bilder.
Jag minns knappt något från min barndom heller, men jag har nästan inte berättat det för någon,
då det har känt så konstigt, att liksom inte minnas saker från min barndom.
jag har inte vågat, för jag är rädd för vad folk ska säga eller tycka,
men när jag såg filmen blev jag så glad, jag insåg att det inte bara jag som var helt knäpp.
Utan att det fanns fler som kände så, visserligen var det film..
men ändå, det kändes bara så skönt att höra en annan person säga det.
Om du som läser detta, känner ingen dig, får du mer än gärna kommentera.
För ibland är det bara så jobbigt att gå runt och tro att man är ensam,
men du är ALDRIG ensam.
jag är min bästavän Jennifer.
Kommentarer
Trackback
