Som en skör glasflaska.

Något som jag har svårt för är att prata, 
prata om problem eller saker som tynger mig. 
Jag skriver hellre av mig om jag känner att jag måste, 
annars håller jag allt inom mig. 
Och det är nog ofta därför jag bara brister ut i tårar, 
för det är för mycket inom mig och tillslut spricker lilla bubblan 
som är full med tankar, känslor, ilska och glädje. 
 
Ibland kan jag känna mig så skör,
att jag en hel dag bara kan gå runt 
och oroa mig att någon ska säga något som sårar mig.
eller kanske inte egentligen, men just då när jag är så skör. 
Så kan minsta lilla få mig att bara brista. 
 
Men efter man fått gråta ut, vara själv en stund.
Så känns det nästan som att bubblan är tömd för en stund. 
 
 

RSS 2.0